Innehåll

Sammanfattning över ”Fastliggande försök med P och K på uppgödslade jordar, L3-8033”

Robert Olsson, G Hansson
L3-8033

Konklusion

Fem fastliggande försök med P och K på uppgödslade jordar har 1999 legat i 10 år. Försöks­seriens syfte var att undersöka gällande PK-rekommendationer, lämplig fördelning av PK i växtföljden samt P- och K-AL-talens utveckling på längre sikt.

 

Vid försöksseriens start var fosforklassen IV på fyra av försöksplatserna och klass V på en försöksplats. Samtliga försöksplatser hade kaliumklass III.

 

Resultaten visar att sockerbetorna har gett skördeökning för P- eller PK-gödsling. Enbart kaliumgödsling har inte givit någon skördeökning. Höstrapsen har gett den största procen­tuella skördeökningen för P-, K- och PK-gödsling. Höstspannmålen har gett en liten skörde­ökning för P-, K- och PK-gödsling. I genomsnitt ett par procent. Vårspannmålen har inte gett någon skördeökning för PK-gödsling.

 

Ledet där all PK, 40 kg P + 100 kg K, gavs till sockerbetorna gav bästa ekonomiska netto för hela 10 årsperioden. Det var vid en relativt låg fosforgödslingsintensitet viktigare att tillföra all fosfor till den krävande grödan sockerbetor. Höstrapsen visade inte motsvarande resultat. Skördeökningen för PK blev lika stor om PK fördelades i växtföljden som då en större mängd tillfördes hösten innan rapsen.

 

De PK-rekommendationer som tillämpas rekommenderar en högre giva än försöksledet med 40 kg P och 100 kg K till sockerbetor som gav bästa ekonomiska netto. PK-rekommenda­tioner avser dock en längre period än 10 år.

 

P- och K-AL-talen sjunker snabbare ju lägre gödslingen varit. P-AL har i genomsnitt (exklu­sive försök med fosforklass V) sjunkit med 2 enheter på 10 år då led utan fosfor jämförs med 24 kg P/ha och år (ungefär = bortförseln med grödan). I genomsnitt (exklusive Vemmenhög p g a stor variation) har K-AL sjunkit med 2 enheter på 10 år då led utan kaliumtillförsel jäm­förs med led med 40 kg K/ha och år. Bortförseln med grödan motsvarar ca 47 kg K/ha och år.

• Bortförseln av fosfor och kalium med skördeprodukter under de båda växtföljdsomloppen uppmättes till i medeltal 250 kg P/ha och 470 kg K/ha eller 25 kg P resp 47 kg K/ha och år.
Det uppmättes ingen skillnad i bortförseln av P och K mellan PK-gödslade och ogödslade led.
Bortförseln av P i olika grödor varierade mellan 22-29 kg/ha
Bortförseln av K i sockerbetor beräknades till 110 kg/ha, för övriga grödor mellan 26-36 kg/ha

• P-AL-talen sjunker snabbare ju lägre fosforgivan är. P-AL har då led utan fosfor jämförs med 24 kg P/år (ungefär = bortförseln med grödan), sänkts med ca 2 enheter på 10 år. Vid tillförsel av P på nivån bortförsel ligger P-AL efter 10 år kvar på ursprungsnivån eller något därunder med en betydande årsvariation

• K-AL sjunker snabbare ju lägre kaliumgivan är. K-AL har då led utan kaliumtillförsel jämförs med 40 kg K/år (genomsnittlig bortförsel med grödan ca 47 kg K/år)sänkts med ca 2 enheter på 10 år. Vid tillförsel av K på nivån bortförsel ligger K-AL efter 10 år kvar på ursprungsnivån eller något därunder med en betydande årsvariation

• Skörderesponsen för ren P gödsling (8-24 kg/ha/år) var i
-sockerbetor +2 % 8 försök
– höstraps +7 % 7 försök
– höstsäd +3 % 11 försök
– vårsäd -1 % 13 försök

• Skörderesponsen för ren K gödsling (20-40 kg/ha/år) var i
-sockerbetor -2 % 8 försök
– höstraps +8 % 7 försök
– höstsäd +2 % 11 försök
– vårsäd +1 % 13 försök

• Skörderesponsen för PK gödsling var i
-sockerbetor +4 % 8 försök
– höstraps +10 % 7 försök
– höstsäd +2 % 11 försök
– vårsäd 0 % 13 försök

• Skörderesponsen på de olika försöksplatserna för PK gödsling var på
Onsjö +6% P-Al = 11
Vemmenhög +1% P-AL= 21
S.Luggede 0 % P-AL= 13
Bara +1% P-AL= 11
Färs +6% P-AL= 8