Odlingsplatsens betydelse för lagringsdugligheten av sockerbetor 2006–2009

Forfatter:

Åsa Olsson, Lars Persson

ID:

608 2006-2009

Konklusion:

I detta delprojekt redovisas resultat från undersökningar om odlingsplatsens betydelse för lagringsförluster. Syftet var att studera vad faktorer som näringsstatus i jorden, eller förekomst av patogener, betyder för sockerförlusterna under lagring.
Under fyra år, 2006–2009, samlades och lagrades prov från olika fält i Skåne och totalt kunde data från 47 platser användas i den statistiska analysen. Huvudanalyserna gjordes på två sorter: Rasta och Julietta (16 respektive 19 platser). Betorna skördades och blas¬tades för hand för att få oskadade betor. På varje plats togs betor till femton provsäckar med 22,0 kg per provsäck. Fem provsäckar analyserades direkt för bruttovikt, nettovikt, sockerhalt, blåtal, kalium- och natriumhalt och användes för att få ingångsvärde på ren¬het och sockerhalt. Övriga prov lagrades med fem prover vardera ”kallt” (5–10C) respektive ”varmt” (10–15C) i 60–70 dygn.
Jordarna på platserna analyserades för kemiska och biologiska parametrar: pH och lätt¬lösligt växtnäringsinnehåll (AL-extraktion; Ca, Mg, K och P), jordtest i växthus för smittotryck och förekomst av jordburna svampar och betcystnematoder. Samtliga betor bedömdes efter lagringen för antal groddar och groddlängd, storlek på rotspetsbrott i cm, svampangrepp i betnacke, på mantel och i rotspets.
Lagringsförsöket med handskördade betor gav sockerförluster på en mycket låg nivå, från 0 upp till 0,1 procentenheter per dygn. Det fanns skillnader i sockerförlust mellan platserna för både Julietta och Rasta vid en total analys över alla åren, men inom ett enskilt år fanns det inga signifikanta skillnader mellan platserna för sorterna.
Korrelationsanalyser visade inga tydliga samband till någon analyserad kemisk mark-parameter för sockerförlusterna. Men det fanns ett positivt samband mellan förekomst av Aphanomyces i jorden och sockerförlust under lagring för Rasta men inte för Julietta. Skillnaden mellan sorterna beror sannolikt på att Rasta odlas på jordar med problem med denna patogen. För Julietta fanns det ett liknande positivt samband för sockerför¬lusten men för parametern sjukdomsindexet, vilket kan innebära att dels Aphanomyces, men även andra mindre allvarliga patogener, finns i jorden i olika mängd och är del¬aktiga i förlusterna.
Bedömning efter lagring gav för Rasta ett positivt samband mellan parametrar som handlar om groddar på betorna och sockerförlust, men detta gällde inte Julietta. Skill-naden mellan sorter i detta sammanhang kan bero på effekten av blastningen för hand och hur mycket av blastanlagen som tas bort beroende på sort.
Sammanfattningsvis kan man konstatera att skillnaderna mellan platser för handupp-tagna betors lagringsduglighet är små – förutsatt att nivån på jordburna sjukdomar som Aphanomyces är på en låg nivå. Högre förekomster av jordburna svampar inverkar direkt på sockerförlusternas storlek. En standardiserad skadegrad med maskinupptagna betor inom en sort på ett stort antal platser kan vara en fortsättning på detta delprojekt för att närma sig praktiska lagringsförhållanden.

Conclusion:

The main aim of this project was to assess the differences between fields and the impact of soil factors such as pH, nutrients, and soil borne pathogens on the storage ability of sugar beets.
During four years, 2006–2009, samples of sugar beets were gathered from 47 different fields in Skåne, the main cultivation area for sugar beets in Sweden. In the statistical analyzis, data from fields with either of the two varieties, Rasta and Julietta, were used (16 and 19 fields respectively). The beets were lifted and defoliated by hand to gain roots with as little damage as possible. The beets were stored in plastic net sacks with five replicates per temperature. Each sack had a weight of 22 kg and were stored in “cold conditions” (5–10C) or “warm conditions” (10–15C) for 60-70 days.
The soils were analyzed for chemical and biological parameters: pH and easily soluble nutrients (Ca, Mg, K and P), root rot potential and content of soil borne pathogens in a greenhouse bioassay. After storage, the beets were assessed for growth of sprouts, storage pathogens and root tip breakage.
The loss of sugar after storage for the hand lifted sugar beets were ranging from zero to 0.1% per day. There were differences in loss of sugar between different fields for both varieties when analyzing over the whole period of years, but not when analyzing within specific years.
The correlation analyzis did not show any significant correlations to soluble nutrients or pH for either of the varieties. But there was a significant positive correlation between frequency of isolation of Aphanomyces in the soil test and loss of sugar for Rasta, but not for Julietta. For Julietta there was a positive correlation between disease severity index in the soil test and loss of sugar. The most probable explanation for these differences between varieties is that Rasta is tolerant to Aphanomyces and is grown on soils with problems with this pathogen. Julietta is grown on soils with problems of beet cyst nematodes and on those soils the incidence of Aphanomyces are minor, but can possibly together with other minor soil borne pathogens still increase the loss of sugar during storage.
The assessment after storage gave a positive correlation between parameters describing growth of sprouts and loss of sugar, but only for Rasta, not for Julietta. Possible explanations for these differences might be that the leaves are growing from different parts of the beet scalp depending on variety. The removal of the leaves and scalp by hand, have influenced the possibility for growth of sprouts depending on cultivar.
A main conclusion from these experiments is that there are no or only small differences in loss of sugar for hand lifted sugar beets between different fields. But for fields with higher infestation of Aphanomyces the losses may be larger.

Publikationsdato:

10/03/2026